Det är på torget sanningar möter sanningar. Så har det alltid varit. Nästan. Diktaturens bröd är tystnaden. Demokratin festar på motsatsen. Kanterna på det enskilda slipas för att friktionsfritt möta det allmänna. På torget. Det är en förutsättningen för oss. När ursamhällen växer och byråkratiseras får retoriken inte växtvärk. Den växer i takt med oss. Den är oss. Den utvecklas med oss. Retoriken besjälas med ett eget språk. Retoriska eskapader ersätter enväldet, anarkin. Debatten föds. Ideologi! Underbara ideologi. När sanningar från inombords, sanningar från utombords möts… då ser vi bortom tryggheten; sanningen. “Du har fel!”, “Okej… jag hade fel.”, “Du har fel!”. Melodi.
Någon vill ta detta ifrån oss. Tjuvar. Någon vill ta det som gör oss till oss och blanda det med sur mjölk. Grumligt, grynigt och osynligt vitt. Någon vill skapa robotar. För att sanningen skall våga krävs framkallningsvätska och fix. Det fria språket. Inte mjölk. Förhandling mellan Syran och Basen, kopiering och galleri.
Varför gör ni såhär? Varför häller ni kontrastvätskan i Östersjön?
Med sin paroll “varför skola?” är Skolvåren ständigt där. I skoldebatten. På twitter. På ön. Parollen är en förrädiskt öppen fråga vars syfte kan anpassas efter situationen. Ena stunden ska den tolkas bokstavligt – bokstav för bokstav. Ibland som en invit till ett “samtal” om vad skola är för just dig. Aldrig oss. På Skolvårens hemsida står att läsa att frågeställning syftar till förändring. En vilja att förändra föregås ofta, men inte alltid, av en problemformulering. Skolvåren levererar ingen tydlig problemformulering. Vi vet att Skolvåren vill ha ett “hållbart lärande samhälle”, formulera en annan “berättelse”. Är då Skolvårens problemformulering just detta? Ett nytt samhälleligt narrativ? Att en organisation som säger sig vilja vara en katalysator för förändring av skolan inte kan konkretisera sin agenda… Det är oroande inte minst mot bakgrund av att Skolvåren under sin relativt korta levnadstid tillskansats sig en hel del makt. De vill att vi tar “ansvar” för “Det Goda Samtalet”. Inte bråka. Inte kivas. Men vem tar ansvar för alla frågor? Vem tar ansvar för alla svar? Vem tar ansvar för all förvirring, all rök Skolvåren sprider över nejden?
Vi vet varför vi har en skola. Det har vi vetat länge. Detta lär sig generation efter generation. Kanske inte snabbt. Men nästan alltid i tid. Till sist skall sanningen segra. Till sist visar det sig för oss alla att skolans syfte är att vi skall förstå att skolan… att skolan är självklar för människor som vill uppleva frihet.
Tillsammans med andra har jag stått i mitten av en ganska timid höststorm av beskyllningar om “näthat”, “mobbing” och “personangrepp”. Vi försöker bara förstå. “Samtalet” är visst bara till för den som har grepp om “det” och “goda” också. Vissa av oss är mer vindpinade än andra. Beskyllningarna tycks ha sin grund i att vi ifrågasätter, problematiserar och ställer kritiska frågor till Skolvåren. Vi har framställts som obstinata bråkstakar enbart ute efter att kivas, ställa till det och provocera.
Så är inte fallet. Vi månar om skolan. Många av oss arbetar eller har arbetat i skolan och de flesta av oss har barn som går eller har gått i den. Vi är medborgare med ett högst naturligt och personligt intresse i produktionen och reproduktionen av kunskap. Vi månar om en “skola för alla” som sätter kunskap, bildning och den kritiska hållningen på piedestal, för demokratins skull.
Först på djupare vatten klarnar bilden. Debatt är vad Skolvåren vill bekämpa. Debatten skall dö! I augusti ordnar Skolvåren baluns tillsammans med Initiativ Samutveckling. På Globala Gymnasiet i Stockholm samlas man tillsammans med internationella gäster under parollen “varför skola?”. Man gör gemensam sak under Almedalsveckan. Lift Sweden! Man får visst EU-pengar. Initiativ Samutveckling är en i raden av sammanslutningar vars syften är att förändra det politiska klimatet, transformera det offentliga samtalet. Man utgår ifrån en transhumanistisk idégrund i syfte att lägga basen för en social evolution. “Det goda Samtalet” och “Lyckans Ekonomi”. Alla idéer är i sin själ goda. Alla sanningar är sanna. Gröt.
Samtal är fantastiskt. Att tala är guld. “Det goda samtalet” är valfrihet berövad på sitt utbud. Retoriskt förtryck.
De talas om ett nytt paradigm nere i kön på postkontoret. Det som kommer efter Demokrati. Postdemokrati. Ett samhälle som inte bara garanterar grundläggande välfärd. Högst upp på Samutvecklingens välfärdspyramid tronar “personlig utveckling”. Är initiativ Samutveckling en från gräsrotsnivå initierad arbetsmarknadsinsats i syfte att strukturellt subventionera coachingindustrin?
Låt mig vara. Jag vill inte bli personligt utvecklad. Jag vill utveckla mig själv med hjälp av mina socialt approprierade kunskaper. Precis så som jag gör nu. Här vid tangentbordet. Här är jag verkligt fri. Bara lägg av. Tack.
Lämna ett svar