Historien är full av människor vars olika öden illustrerar tur och otur. Tsutomu Yamaguchi föll under en kortare affärsresa till Hiroshima offer för amerikanarnas första atombomb riktad mot den japanska civilbefolkningen. Trots allvarliga skador lyckades han dagen därpå ta sig hem. Hem till Nagasaki. Att ha överlevt två atombomber kan förstås som ett exempel på att ha tur. Samtidigt är det en perfekt historia om otur.
En annan man som haft tur är Edgar Mitchell. Som ung pojkscout i södra USA under 1940-talet kunde han bara drömma om att någon gång få gå på Månen. 1971 blev det just så. Han är därmed medlem av en ytterst exklusiv skara människor och skulle av många bedömas ha haft tur i detta. Men berättelsen om Edgar Mitchell tar inte slut på månen.
På väg ut ur omloppsbana och på väg hem till jorden fylls Mitchells själ av något stort. Det är inte svårt att föreställa sig hur han sitter i sin lilla kapsel. Mörker. Månen i backspegeln och ett dämpat vemod över att resan snart är till ända. Han tittar ut genom de små fönstren. Noga med att inte förspilla en sekund. Noga med att insupa stundens alla nyanser.
Att få beskåda den scen varpå mänskligheten utkämpar sina dramer och komedier sväva fritt i rymden får fjällen att falla från hans ögon. Plötsligt ser han det futila, det banala och det tarvliga i den mänskliga existensen. Han visste redan där och då att han måste göra något. Något måste göras. Han måste rädda mänskligheten från de destruktiva och ignoranta vanor den lagt sig till med. En så bedårande vacker himlakropp förtjänar bättre än alla dessa inskränkta politiker som med till synes manisk vilja söker leda mänskligheten längre och längre in i dödsskuggans dal. Många är de astronauter som redogjort för liknande upplevelser.
Mitchell blev salig på vad han såg. Han beskrev det själv i buddistiska termer, Savikalpa samādhi. Medvetandet separerar från egot. Man blir för en stund ett med Brahman, får kontakt med subjektet bakom skapelsen och själen uppnår andetillstånd.
Mitchell anländer jorden med 45,3 kilo månstoff och en transformativ upplevelse i bagaget. Två år senare startar han The Institute of Noetic Sciences (IONS). Med en stark övertygelse om att de traditionella vetenskaperna inte lyckats beskriva verklighetens komplexitet försöker han nu med hjälp av medvetandet som vetenskapligt verktyg skapa ordning. Det Grekiska “Noesis” betyder just en subjektiv förståelse eller inre visdom. Noetic Sciences är ett tvärvetenskapligt försök att inte bara kartlägga medvetandet utan också “expandera vår förståelse av verkligheten” där olika binära system i samexistens förutsätts utgöra det “mirakel” som i sin tur utgör verkligheten.
Vid en påkostad anläggning i Kalifornien bedriver man en lång rad experiment inom bland annat klärvojans, medvetandets externa påverkbarhet och, inte minst, Healing.
Man har ett omfattande bibliotek av drömbeskrivningar som sägs utgöra empiriskt underlag för att mäta det “kollektiva omedvetandet”. Man driver också en retreatanläggning.
Det kollektiva medvetandet är en central del i det noetiska projektet. Det är med hjälp av detta vi tillsammans ska lösa global uppvärmning, svält och väpnade konflikter. Komma till rätta med den frustration Mitchell upplevde i sin rymdkapsel på väg hem från månen.
Mellan 1973 och 2009 var IONS bara ett av många holistiskt inriktade projekt i ett andra generationens hippieland. Sedan händer något. Många utifrån skulle nog beskriva det som tur. Thrillerförfattaren Dan Brown ger ut den hett efterlängtade boken The Lost symbol. Den tredje titeln om “symbologen” Robert Langdon och uppföljare till Da Vinci-koden från 2003. Här får IONS ett publikt uppsving som tycks ta dem på sängen. Institutet får en framträdande roll i berättelsen om Langdon och den förlorade symbolen. Uppståndelsen blir enorm. Trots detta lyckas man framgångsrikt utnyttja den publicitet boken genererar (en miljon sålda exemplar första försäljningsdagen). Plötsligt har man lokala representanter i 17 länder över hela jorden och däribland Sverige. Deepak Chopra – giganten inom New Age-rörelsen – ger sin välsignelse till verksamheten genom att figurera i IONS informationsmaterial.
Existerar mänskligt medvetande utanför hjärnan? Berättelsen om vilka vi är och vilka vi är kapabla att bli. Verklighetens sammanlänkade kvaliteter, den fantastiska potentialen i “Mind-body Healing” och mänsklig kreativitet. Sprituellt och intellektuellt vetande som en integrerad helhet. Finns det till och med ett inneboende släktskap mellan vetenskap och spiritualitet? Ämnen och frågeställningar man ägnat tid och kraft åt sedan 1973 och sedan 2009 med kraftigt ökat självförtroende. Man siktar nu på att upprätta ett “Global Wisdom Center” på sina marker i nordvästra Kalifornien.
Det tycks gå bra för IONS. Det tycks å andra sidan gå bra för holistiskt inriktade organisationer överhuvudtaget. Svenska Initiativ Samutveckling (IS) rönte en del uppmärksamhet under årets evenemang i Almedalen. Navid Modiris Sverige 3.0 är en annan besläktad organisation. Om IONS kan förstås som en sammanblandning av vetenskap och spiritualism måste IS förstås som en sammanblandning av politik och spiritualism. Retoriken känns igen även om medlen skiljer sig åt. När IONS säger “kollektivt medvetande” säger IS “kollektiv intelligens” och när IONS säger att vetenskapen inte lyckas fånga verklighetens komplexitet säger IS att politiken bär samma brister.
Den svenska representanten för IONS är aktiv medlem i IS. Hen arrangerade och höll i helgen ett öppet möte i Österåkers kommun under den numer välbekanta rubriken “Varför skola?”. Förutom IS står även lokala politiker, Skolvåren och representanter för skolan bakom arrangemanget.
Det ska bli högst intressant att följa utvecklingen i Österåkers kommun i allmänhet och hur kommunens skolor ska utvecklas i synnerhet.
Lämna ett svar