¯_(ツ)_/¯
Further Reading: Infrastructure Territory and The Geopolitics of The Stacks (2014)
Författare: larsbjork
In Defense of the Lecture
BY: MIYA TOKUMITSU
Fab.
The New Military-Informational Complex and What You Should Wear
Storytelling
“We must beware of a certain craze of collecting which sometimes takes possession of those who make notes. They want to have a full
notebook or filling cabinet; they are in a hurry to put something in
the empty spaces, and they accumulate passages as other people ll
stamp and postcard albums. at is a deplorable practice; it is a sort
of childishness, and risks becoming a mania. Order is necessity, but it
must serve us, not we it. To indulge obstinately in accumulating and
completing is to turn one’s mind away from producing and even from
learning; excessive attention to classi cation interferes with use; now
everything must be subordinated to the good of the work.”
(Sertillanges. The intellectual life: Its spirit, conditions, methods. 1960. p. 194)
“Strepsiades: Tell me, O Socrates, I beseech you, by Jupiter,
who are these that have uttered this grand song? Are
they some heroines?
Soccrates: By no means; but heavenly Clouds, great divinities
to idle men; who supply us with thought and argument,
and intelligence and humbug, and circumlocution, and ability to hoax, and comprehension.”
(Aristofanes, The Clouds. 423 BC)
“Let us not be like those people who always seem to be
pallbearers at the funeral of the past. Let us utilise, by
living, the qualities of the dead.”
(Sertillanges, ibid. p. 15)
*
Det finns goda skäl att misstro talet om ‘panikreaktioner’ i förhållande till personlig kommunikationsteknik i klassrum. Istället bör man vara öppen för att det som ser ut som panik – med estetik lånad från löpsedelns domän – faktiskt kan vara former av motstånd. Att beskriva det som ‘panik’ kan i själva verket förstås som ett illa dolt klassförakt; ett från ovan kommande förlöjligande av ett motstånd av ‘folklig’ karaktär. Jämför till exempel med verkstadsarbetarens maskning och plantagearbetarens stöld av grödor. Hur gör man motstånd mot post-fordismens produktionslogik? Hur gör man motstånd när det inte finns maskiner att sabotera eller skördar att minska? Kvar finns ju bara metoder, symboler och information i kontinuerlig cirkulation. Ett sätt är förstås att fylla informationskanalerna med brus och larm, ett annat är att dra sig undan. Men man kan också låna från den traditionella Luddismen: Slå sönder det de cybernetiska troperna genom ett känslomässigt laddat språk.