*

Det finns goda skäl att misstro talet om ‘panikreaktioner’ i förhållande till personlig kommunikationsteknik i klassrum. Istället bör man vara öppen för att det som ser ut som panik – med estetik lånad från löpsedelns domän – faktiskt kan vara former av motstånd. Att beskriva det som ‘panik’ kan i själva verket förstås som ett illa dolt klassförakt; ett från ovan kommande förlöjligande av ett motstånd av ‘folklig’ karaktär. Jämför till exempel med verkstadsarbetarens maskning och plantagearbetarens stöld av grödor. Hur gör man motstånd mot post-fordismens produktionslogik? Hur gör man motstånd när det inte finns maskiner att sabotera eller skördar att minska? Kvar finns ju bara metoder, symboler och information i kontinuerlig cirkulation. Ett sätt är förstås att fylla informationskanalerna med brus och larm, ett annat är att dra sig undan. Men man kan också låna från den traditionella Luddismen: Slå sönder det de cybernetiska troperna genom ett känslomässigt laddat språk.